Min hästfilosofi

Jag har varit intresserad av bara träning, tävling, matchande ridkläder och utrustning. Men min ponny Rambler som gick bort 2014 lärde mig mycket. Att hon blev sjuk gjorde att jag var tvungen att lära mig något om hästhälsa. Och jag förstod mig inte på henne, vilket ledde mig till horsemanship.
 
 
Utan motgång så kommer man aldrig att utvecklas eller se en anledning till att ändra sitt system. Men det beror också från person till person, älskar man verkligen hästen och det man gör så vill man göra sitt bästa för att lösa det!
 
Hästarna är aldrig problemet. När det uppstår problem är det är vi som ställer för höga krav, utsätter dem för obehag eller gör dem osäkra. Vi har fel uppfattning, inget förstånd eller ingen kunskap.  
 
Först och främst innan man ens fokuserar på att kunna ta in hästen från hagen, hantera, lasta, hoppa upp på, rida ut med, träna eller tävla gäller det att försöka ge den en trivsam vardag där den får alla sina behov tillgodosedda, utöver de timmar vi umgås och tränar tillsammans! Majoriteten av problemen kan lösas bara av det här, eftersom hästen kommer att bli mer harmonisk. 
 
 
Sedan gäller det att ta en titt på utrustningen vi använder. Täcken, bett, hjälptyglar, sporrar och opassande sadlar kan göra en negativ inverkan.
 
Täcken gör mer skada än nytta. Det ger spänningar och skav. Överhettning är vanligt förekommande, speciellt på våren och höstarna då det är kyligt på morgonen men på dagen när solen kommer fram blir det för varmt. Även risk för svamp finns. Hästar reglerar sin temperatur bara de får chansen. En ligghall att krypa in i alternativt ett vindskydd är det optimala att ge dem tillgång till. Viktigt att se till är att det ska finnas tillräckligt med utrymme för alla hästar.
 
Att använda sig av skadlig tvångsutrustning som bett, sporrar eller hjälptyglar ser jag ingen anledning med. Jag hoppas att fler börjar inse att det inte är rätt att utsätta hästarna för det. Utan smärta och obehag så är det ju naturligtvist lättare att fokusera och samarbeta, det verkar väl logiskt? Om hästen då får mer möjlighet att välja, kan den ju givetvis också välja att inte lyssna på oss, men då beror det nog ofta på att den har dåliga erfarenheter och aldrig blivit respekterad. Det är vi som behöver lyssna, ha tid och tålamod så att  hästen vågar lita på oss, så att vi kan ha roligt tillsammans!  
 
 
När vi gett den en bättre vardag och inte längre använder obekväm och störande utrustning, då kan vi börja tänka efter och lära oss hur vi bör förhålla oss till hästen.
 
Hur vill du att hästen ska se dig? Som en ledare som den ska lyda och respektera i allt? Där den får fysisk tillrättavisning så fort den visar oönskade beteenden eller uppträder på ett sätt du inte vill? Eller en ledare som ger den trygghet, vägledning och uppmuntran? Som har tålamod, lyssnar och försöker förstå, visar och förklarar på olika sätt och ger den flera chanser att göra det man önskar?
 
Vill du ha en häst som tycker om dig? Där ni båda kommunicerar? Där det inte är vi som öser hästen med krav och hästen har bara ett val: att vara tyst och lyda.
 
Vi behöver börja se hästarna som individer. Som har egna intressen, önskningar, förslag och som faktiskt kan ta ansvar, bara du lär henne eller honom det!
 
 
Så här ser jag på det... Mitt umgänge med hästen är som med ens barn, min vän eller min elev, där vissa gränser finns. Så tror jag att jag mest kan kalla det. Vad man sedan gör tillsammans kvittar egentligen, så länge det är något hästen också gillar att delta i.
 
I vissa situationer behöver vi vara hästens förälder, någon som vet bättre och tar befälet. Det ska inte skes respektlöst, men ibland i en riskfylld situation kan vi inte vänta ut hästen eller hoppas på att den gör rätt beslut. Eller när vi måste ta in dem från hagen, när veterinären kommer och liknande. Hästen behöver bara lära sig att lita på oss, vilket tar tid ibland.
 
När vi umgås, leker, rider ut m.m. är jag en vän, då sker allting på bådas villkor och jag låter hästen vara fri och göra egna beslut, om jag anser att det är säkert.
 
 
I träningen är jag en lärare och vän. Hästen ska inte vara rädd för att göra fel och ansvaret ligger på mig att ge den stimulerande, intressanta och stärkande uppgifter som den också orkar fysiskt och psykiskt med.
Jag är mycket för att låta hästen ha en hov med i spelet och komma med egna initiativ också. Vi strävar ju efter ett samarbete och hästen är den bästa läraren. Mycket uppmuntran och belöning får hästen när den försöker sitt bästa! 
 
Jag är inte emot träning eller tävling alls. Men det ska inte vara på en nivå där det är huvudpunkten i hästens liv eller anledningen till att man har häst. Det ska vara isåfall vara en bonus som båda tycker om! Att ge hästen ett bra liv och de bästa förutsättningar att utvecklas och växa är det viktigaste, och så kärleken till varandra. ♥
 
 
Häst | |
#1 - - Fanny:

Vilket bra inlägg!! :D

Svar: Vad kul att du tycker det!
None None

Upp