Så stolt!

Signe galopperade idag!! :D Vi var ute på egen hand också, och hon var hur pigg som helst, kunde ha travat på i evigheter, ju längre bort hemifrån vi kom desto snabbare. När vi vände hemåt så ändrade jag min kroppsenergi för ökad takt, drev lite och föreslog galopp med rösten. Hon gjorde ett försök och efter en liten bit så tog hon galoppen helt plötsligt! Blev så överraskad, kom inte ens på att berömma henne först men sedan kom det en bil så vi tog av till trav och jag fullkomligen öste beröm och gav godis. Hoppade ner och skrittade henne resten av vägen, hon var fortfarande pigg och ville trava. Så glad och helt perfekt slut på veckan...
 
Nu tänker jag njuta av Sabbaten! :)   
 
Bilden är från våren 2015, då vi började lära känna varandra
 
 
 
 
Häst | | Kommentera |

Konditions-pass

Nu är termometern över noll-strecket = det är blött och regnigt på dagarna. Snön får bara inte försvinna! Men än så länge är det mycket kvar. 

Vi hade ett riktigt härligt pass idag. Inte så långt men nyttigt! Signe travade med höga kliv i snön runt hela åkrarna. Hon blev inte alls trött, så det var nog mest träning för mig! 

Hoppas på manegeträning på fredag igen! Vi får se vad det blir? Jag skulle vilja löshoppa henne, men det kräver medhjälpare, material och kanske fler hinder. Någon skulle kunna ordna löshoppnings-tillfälle! Vet att de har haft det på Stall NH där Signe stod. Vill ju ta tag i hoppningen! ☺ 

| | Kommentera |

Punkter om min och Signes ridning

♦ Jag rider bara utan bett. Signe rids bara bettlöst. För att det fungerar utan metall i munnen.
 
Gissa vilken storlek Signe har på sina tyglar? X-FULL! Haha, ja vi gillar och trivs så bra med westernstilen.
 
Anledningen då till att vi har så långa tyglar, ja det är främst för att Signe älskar att vara fri med huvudet. Och att snusa på marken. Hon är en riktig hund typ. Och i den låga formen underlättar det då hon får själv balansera sig med att välja hur långt ner och fram hennes huvud är. Hon får massor med beröm när hon har huvudet i rätt position! 
 
Jag strävar efter att kunna rida och samarbeta med Signe på så lite hjälper som möjligt. Okej, det vill väl alla, men jag menar verkligen det. Dressyrryttare säger detsamma men når aldrig dit, inte ens eliten? Nej, jag vill nå dit på riktigt! Utan bett och sporrar, med fria tyglar, röstkommandon, mjuka händer och knappt behöva nudda henne med skänkeln.
 
 
Häst | | Kommentera |
Upp