Vakta sin tunga

Det har jag verkligen försökt och velat göra på sistone. Och nu menar jag inte att låta bli att säga elaka saker, för det upplever jag att jag inte brukar göra hoppas jag? Men saker som helt enkelt är helt onödiga, som drar ner på stämningen.
 
Tyvärr är det väl ganska vanligt - att sucka över omständigheter. Eller tillsammans med en person tala bittert om någon annan som man känner sig sviken av eller säga något om någon/något som man irriterar sig på.    
 
Det är så lätt att sånt halkar ur ens mun, utan att man ens hinner reagera. Och det är väl det som inte så många gör kanske. Men jag har kommit så långt att jag inte vill tala ut allt som jag i stunden kanske känner. Omedvetet skadar det bara en själv. 
 
Menar inte att jag lärt mig det än. Men denna längtan har den Helige Anden lett mig till den senaste veckan. :) Om jag hinner tänka något som i grunden är negativt, vill jag då försöka komma ihåg att låta bli att säga det och släppa det till Jesus, va det än må vara för småsak!
 
Och ju mer jag umgås med Gud desto gladare och positivare blir jag, det vet jag av erfarenhet. ♥ Ibland är det så tydligt att jag blir rätt så överraskad av mig själv. Skratt och hoppfullhet med andra människor kan komma direkt efter en liten stund med Honom. 
 
Visdomar från Ordspråksboken i bibeln:
 
Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet. Ords 13:3
 
Glatt hjärta ger god hälsa, modlöshet suger märgen ur benen. Ords 17:22 
 
I det här huset som bilden är tagen bodde en släkting som berörde mig väldigt mycket. Jag är så tacksam över att jag fick träffa och lära känna honom. En positivare människa har jag nog inte mött.
 
Hälsa, Livet, Tro, Åsikter | | Kommentera |

Göra skillnad på djur?

Jag har ätit mycket veganskt i 4 år, och helt köttfritt under 6 år. Men jag hade svårt att förstå hur vissa djurrättsaktivister är så upprörda och även kan gråta av att bara se kött! 
 
Tills jag börjar få ett ganska så liknande synsätt på djurutnyttjande tror jag... Kärleken växer fram för alla djur. Tidigare upplevde jag bara de känslorna för hästar, katter, kaniner och hundar m.fl.
 
Nu känns det svårt att veta att resten av djuren vi har får bara leva korta liv, begränsade och de flesta instängda året runt. Utan en mamma. Att vi ser dem så lågt som mat och skiljer dem åt genom att kalla den ene för ettan och den andre för tvåan.
 
Men de flesta skulle inte äta hästkött, och tycker det är hemskt att hundar ses som festmat på platser i världen fortfarande. Vad är egentligen skillnaden med grisar, kor, får och höns? De har precis samma behov och känslor som våra husdjur. 
 
I vårt samhälle har vi valt att inte se dem som intelligenta varelser. Inte tillträckligt värda att bry sig om. För de smakar gott! Vi älskar hunden, dricker kalvens mjölk varje dag och äter grisens rumpa på julen. 
 
Alla får göra sitt eget val. Och jag har gjort mitt. Jag kan inte göra skillnad på djur. 
 
 
Åsikter | | Kommentera |
Upp